adnamaj

Funderar kring bebiskläder. Ellen har kläder i alla färger, blått, rosa, lila, rött, grönt, gult m.m m.m. Samma med tuttar. Tittar inte ens vilken färg det är, ibland är de blå, ibland rosa. Det finns inte så mycket "könsneutrala" nappar som jag hittat iallafall. Men till saken... När hon föddes försökte jag inte köpa så mycket rosa. Och varför då? Jo, kanske mest för att jag inte är särskilt förtjust i rosa själv. Men det var inte bara det, utan rosa är en "mesig" färg. Gullig, söt, oskyldig och pluttinuttig. Och jag vill att min tjej inte ska bli behandlad som en porslinsdocka, utan som en vanlig människa. 

Hur kan det komma sig att jag utan problem köpte blått då? Alltså, blått är ju en killfärg. Hur kan det komma sig att det är "mer ok" att köpa en blå body till en tjej än en rosa body till en kille? Båda är ju så starkt kopplade till kön (särskilt när dom är barn). Och sen till en annan gigantisk fråga, hur kan det komma sig att kön är så viktigt? Om man träffar en människa på stan som man inte direkt kan identifiera som antingen tjej eller kille blir man osäker och förvirrad. Hur ska jag bete mig mot den här människan och varför kan jag inte se vilket kön det är? Sedan berättar vi säkert det för nära och kära "vad jag var med om idag". Typ som att det är världens grej. Som att man inte kan prata likadant med en kille som med en tjej.

 

Men tillbaka till bebiskläder. Om jag som mamma väljer att inte köpa rosa till min flicka är det ju som att säga att rosa inte är OK för att rosa är en tjejfärg. Och det i sig är inte OK. Sedan behöver det inte alltid vara så att man undviker rosa just av den anledningen, det finns såklart andra också. Men ni förstår min tanke...

 

Hur ska man då uppfostra en tjej idag för att få henne att förstå att hon är lika bra som hennes killkompis? Att även om det är så att hon kommer att diska, städa, laga man och göra allt det "kvinnliga" i hennes kommande förhållande är det precis lika mycket värt som om hennes kille gör allt det "killiga". För mig handlar inte jämställdhet om att man ska laga mat varannan dag, byta två däck på bilen var och vika halva tvättkorgen. Utan det handlar om att det som är kvinnligt ska vara lika mycket värt som det som är manligt. Om Ellen vill göra det som är typiskt kvinnligt måste hon få göra det utan att känna sig mindre värd, osedd eller som att hon är tillbaka till 1940-talet. Och om Ellen vill göra det som är typiskt manligt måste hon också få göra det utan en massa skitsnack.

 

Det här är inte lätt minsann och inte blev jag nå klokare av att sitta här och skriva ner en massa dynga. Men det är viktiga saker och det är viktigt att prata om och få ha sin egen åsikt i ämnet. Det här är definitivt ingen politisk blogg, men såg några saker på internet nu när jag surfade runt och blev så tvär-provocerad. Också sitter jag här själv så har ingen stackare att diskutera det med.