adnamaj

 

Jaha, snart är det här året över. Jag kan minst sagt säga att det varit ett omtumlande år. Hade jag & Alf följt våra planer vi gjort för året hade jag tagit ett halvårs studieuppehåll från mina socionomstudier på SU VT -12 för att spendera de månaderna i Nya Zeeland tillsammans med Olivia & Pawel. Och Kalle & Ida en stund också naturligtvis. Men som tur var hann vi inte boka biljetterna innan vi såg ett plus på stickan, och då gällde det bara att slingra sig ur alla frågor om resan människor hade. Inte det lättaste, men gick ett tag. Så började den eviga väntan på Ellen. Vi började fundera hur vi skulle göra - bo kvar i Stockholm eller flytta upp till norrbotten? Om vi skulle vänta med att flytta till jag gått ut skolan (hade då två år kvar) eller börja på ett annat lärosäte. 

 

Som vanligt så löser tiden det mesta och vid tråkiga omständigheter blev huset i Hemmingsmark ledigt. Så då tyckte både jag och alf att det är lika bra att flytta upp, se hur det känns och ta det därifrån. Vi beslöt oss för att inte sälja lägenheten utan hyr ut den istället.

 

I mitten av Juli var Alfs pappa med om en motorcykelolycka - 5 dagar innan Ellen var beräknad. Vi packade bilen full och körde upp samma natt. Kollade in förlossningssjukhus på telefonen efter vägen så vi visste var vi skulle ifall det skulle hända. Inget hände naturligtvis och vi väntade och väntade. Inte visste vi att hon skulle ta åtta dagar efter BF på sig att pallra sig ut. Men när det väl hände gick det undan - vi hann bara ligga på sunderbyn i drygt en timma innan hon kom ut. Hann inte med någon smärtlindring vilket resulterade i panik för min del och en liten morfinspruta en stund senare. Jag kan säga att jag blev lugn... Låg en natt på BB, sedan åkte vi hem. 

 

De första månaderna med Ellen var obeskrivliga. Hela livet hade helt plötsligt ändrats på bara en dag, och nu fanns det en helt ny, liten liten människa som är helt beroende av oss. Hon låg inte ner en enda sekund utan att skrika, utan vi bar henne konstant i två månader. Även när hon sov. Helt galet nu när jag tänker tillbaka på det. Ingenting passade förutom famnen. Sen började hon bli lite äldre och idag är hon helt fantasisk glad, hysteriskt nyfiken och fin och charmar alla hon stöter på.

 

Hösten har spenderats med att fixa till lite i huset, sköta Ellen och umgåtts med gamla vänner och familj. Att flytta upp var ett fullkomligt korrekt beslut och vi trivs som fisken.

 

Så under hösten när jag var ledig och hade mycket tid över började jag fundera om socionom var riktigt rätt för mig och beslöt mig helt enkelt för att byta inriktning. Så sökte in på sjuksköterskeprogrammet istället - och kom in. 

Så då väntar 2013 med distansstudier vid LTU samtidigt som jag har en uppmärksamhetskrävande 6 månaders bebis. Det ser vi fram emot!!

Julen har varit alldeles fantastisk!

Har inte haft en sekund över till att skriva här från det att Alf kom på torsdagskvällen. Dop på lördagen med en del bortfall pga antingen magsjuka, förlossning eller att bilen pajade. Det var alltså helt OK anledningar.. :) Vi bjöd på ceasarsallad och tårta till kaffet. Det var ett litet dop med famlijen och de allra närmsta! Jättefint och trevligt. Vi var lite osäkra från början om vi öht skulle döpa henne, men nu i efterhand ångrar vi det inte. En jättefin dag för hennes skull. 

 

 

 

Sen, den 23 var  vi i sunderbyn och hälsade på det nya miraklet - Annika & Johans lilla bebis! Herregud så perfekt liten en. 3240 g, Ellen har alltså aldrig varit så liten (hon vägde 4000). Så hon var alldeles fjäderlätt och helt superliten... Ellen kändes som en monsterbebis i jämförelse!!

 

 

På kvällen hade jag, Alf & Ellen uppesittarkväll med bingolotto - UTAN vinst.... 

 

Självaste julafton firades här hemma i Hemmings med hela tjocka familjen. Jag, Alf, Lina, Mark, Jens, mamma, pappa, Pappas tjej och hennes två döttrar med respektive och barn  + min farbror och kusin. Vi var sammanlagt 15 pers - hur kul som helst! Med tomte och hela köret...

 

 

Och finklädd på eftermiddagen

 

På Juldagen gick vi över till Mia & Alex där halva byn var samlad - också det trevligt! MEN det viktigaste den här dagen var naturligtvis att Lina och Mark förlovade sig!!!! Supergrattis, SÅ KUL! Vi längtar på bröllop.

 

 

Igår krigade vi oss ut på rean (dock sämst rea och lite folk), och uppdaterade vår vinterutrustning. Pälsmössa, kängor, skoterskor, vantar och byte i storlek av min superfina vinterjacka jag fick av Alf i julklapp. Så nu är vi rustade!

 

Sitter precis hemkommen från ett sällskap i byn och har druckit mer än en halv rödvinsflaska (!!) - känner ruset... Hehehehe.
Julen har varit alldeles fantastisk, ska skriva mer om den imorgon. 

 

Bjussar på världens bästa bild så länge

 

Ellens fina tårta Mari gjort!

 

Ellen har börjat med något nytt på natten. Nämligen att vara arg. de senaste två nätterna har varit de sämsta i mannaminne (såklart har jag glömt bort de som varit ännu värre). Hon vaknar ungefär varje timma och skriker. Inte för att hon är ledsen och vill ha närhet, mat eller tutten - utan hon är rent arg! Så när jag försöker krama och amma henne så att hon ska somna om som vi alltid annars gör stretar hon emot och blir rent förbannad. Jaha, vad ska jag då göra? För amma vill hon, bara inte ligga bredvid mig. Eeeh ja det var ju lätt. Hon vill liksom ha kakan och äta upp den samtidigt. Som tur är vaknar hon aldrig för dagen före sju, så jag hinner ändå få min timmars sömn. Och när hon vaknar ler hon så hjärtat smälter, allt är glömt och en ny dag är startad.

Men jag hoppas ändå det slutar snarast. 

 

Idag har vi slått in julklappar och det var hur intressant som helst! Guld och silverpapper och prassel och pyssel, knoen hade kunnat ligga där hela dagen och bara tittat. Nu har vi just varit och promenerat i snöfallet och jag har ätit lunch och väntar på att lilla grisen ska vakna upp. 

 

Ja, det är vad dagen bjudit på idag. Igårkväll var inte Ellen sugen på att sova heller, utan slutade med att hon somnade med mig halv elva också vaknade vi strax före åtta. Och inte har hon velat sova idag heller. Sammanlagt kanske 2,5 timmar.  Och vad har jag fått göra när hon sover? Inte dricka te och ha det mysigt - utan skotta snö. Till förbannelsen, den verkar aldrig ta slut? Så är jag lite osäker på ifall vi anlitat någon traktor eller ej, för det verkar som aldrig komma någon. Eller så är jag för snabb på att ta bort snön så när den ska komma så vänder den. Kanske? Jag är bara så rädd att ingen kommer också ligger snön och blir mer och mer och mer så jag tillslut inte orkar få bort den. Kan ju inte gärna köra med slungan när jag är själv med lilla grisen och det är inte bara en liten uppfart vi snackar om... Så måste passa på när hon väl sover, annars kanske det inte kommer ett nytt tillfälle på lång tid!

 

Nåja, bra med träning och frisk luft får man på köpet. 

 

Nu har jag äntligen fått knoen att somna så ska jag fortsätta med min godispåse + så mycket bättre. Jag hoppas verkligen hon sover hela programmet - vore så skönt att få ett par lugna timmar själv.

 

 

Håret blev för övrigt bra - jag är jättenöjd!!

 

På återseende,

haaaaaaaaade, hej

Det här var sista gången Ellen får vila så sent som mellan halv sex - kvart i sju. Det var bara för att jag själv var så trött och ville vila, men HA! Där sköt jag mig själv i foten. När hon väl skulle läggas för natten gick det inte lika snabbt och smärtfritt som jag hade planerat. En timma och 45 minuter tog det innan ögonen slog igen för lilla fröken. Det var här i tevesoffan. Upp och ner ur sängen men inget hjälpte. Inte ens mat eller bli gungad i vagnen kunde få bort myrorna hon hade i brallan! Nähäpp, då fick hon komma upp och se på teve till det bara inte gick längre. 

Hm, man lär så länge man lever var det väl?!

 

Själv så fick jag tag på en klipptid imorgon, så det var bra. Tur jag fick tag på en så här innan både dop & jul. Det var nu ett halvår sedan sist... Så det kan väl vara på tiden. På tal om hår - jösses vad jag löser! Många menar ju att de får så fint hår under graviditeten (för att efter förlossning tappa), men jag upplevde ingen markant skillnad under min graviditet. Ingen alls om jag ska vara helt ärlig. Och ändå drabbas jag av detta håravfall - rättvist?! Nåja, enligt säkra källor (google) så ska håret vara tillbaka till sitt "normala" jag efter sex månader efter man slutat amma. Lagomt till sommaren mao.

 

Så, nu är det officiellt. Till våren börjar jag läsa till sjuksköterska på distans via LTU. Böt inrikting lite från socionom så nu kommer det (förhoppningsvis) att bli en sjuksyrra av mig istället. Jag ser verkligen fram emot det! Kommer bli superkul att börja använda hjärnan på ett annat sätt än vad jag gör idag. Vad för slags sköterska det ska bli vet jag ej just nu utan det lär väl ändras hundra gånger under tiden.

KUL för mig! 

 

Annars snöar det - igen! Det gör inte annat tycker jag, snön bara vräker. Så Alf får nog dra ett varv med snöslungan innan han åker iväg, för det ska tydligen fortsätta hela dagen imorgon också.. Så blir det mindre för mig när jag är själv. 

 

Igår var vi över till grannarna och hälsade på och Ellen fick prova deras gåstol. GIssa om hon blev förtjust?! Typ hur mycket som helst. Så snälla som dom var fick vi låna med den hem så får Ellen promenera med den här hemma också. Hon har ju en egen, men den är supertråkig jämfört med den här stentuffa. Den har ingen aktivitetsplatta eller någon leksak som sitter fast, och alla vi lägger på åker ju bara av direkt. 

Jag tror jag har hittat min barnvakt till vintern när jag ska plugga... Hehehehe..

 

 

Gjorde snickerskaka i helgen. Jag kan meddela att den nu är slut. Något som också är slut är babymassagen - sista gången idag. Det har varit en mysig stund tillsammans. Helgen är slut vilken innebär att Alf snart åker iväg igen. Slut är också min energi nuförtiden. Har snorat som en snorjärs hela helgen och i morse sov jag till halv elva (!!). Normalt eller?! 

 

Vi har varit och pratat med prästen idag ang. dopet. Blir nog bra tillslut. 

 

Något mer som är slut är saker att skriva om... 

 

Just nu alltså.

 

Alf tog sig som tur var hem i onsdags i vanlig tid - trots snökaoset i Stockholm! Jag upplevde det naturligtvis inte själv, men har såklart haft min egen beskärda del av snö i mina år. Och jag vet att det kan verkligen vara både jobbigt och pissigt. Så eloge till er som krigade er ut ändå!

 

Igår julstökade vi. Städade, pyntade och bakade. Bakade lussebullar och det tog alltså 4 timmar från början till slut! Är detta rimligt?! Gjorde en krans också, men såklart blev den dålig. Jag har alltid alldeles för höga ambitioner när jag ska skapa, det går liksom inte ihop med min otålighet och bristande förmåga att vara noggrann. Det är så synd att just jag skulle födas helt utan tålamod. Samma med inbjudningskorten till dopet - sätter ribban högt och klipper och klistrar och donar på. Blir såklart jättefult och geggigt, så får börjar om från början och göra en betydligt lättare variant som blev så mycket bättre. Tar i slutändan ändå längre tid.. Och det värsta är att jag tror att jag aldrig kommer att lära mig. Jag hoppas att jag inte fört över detta som är min enda (hahaha) dåliga egenskap på min oskyldiga dotter. Hon klarar sig betydligt bättre utan.

 

 

Idag har Ellen haft sin kallaste dag i livet. I -20 trotsade vi kylan och gick ut och promenerade. Tack vare rejäla kläder frös varken hon eller jag. Ellen hade vanliga kläder, fleece, tjockisar, halsduk, byfånemössa, overall och invigde sina nya täckis-handskar! Utan tummar är dem och riktigt tjocka, så hon ska inte frysa. På med ett par läder/ull tossar och ner i sin ull-åkpåse och tillsist ner i vagnen så kunde inte kylan komma åt henne. När jag kände på ansiktet och pannan var hon tvärtom - alldeles varm! Halleluja, de svindyra ytterkläderna kanske håller vad de trots allt..... :) Ska man envisas med att bo här uppe måste man ju kunna klä sig. Hon hade inte tid att vila heller utan ville vara vaken och titta sig omkring. Det är riktigt tycker jag, så får hon se något nytt. Annars sover hon ju bara när vi är ute, så det är väl kul att titta ibland också. 

 

Hon passar på att sova här inne istället. Och tjaa, man kan väl säga att hon inte missar något hon inte redan sett... När hon vaknar ska vi till stan och handla papper så ska jag få klart inbjudningskorten till dopet hade jag tänkt. Börjar som vara dags?! (Ja, för en stund sen kan man säga...) Det värsta med vintern är ju bara att det tar så lång tid innan man är ute. 

 

 

Ja, det är det minsann idag!

Och snön kom alldeles lagom till denna vintermånad. Jag har precis varit ut och skottat hela gården och konstaterat att vi måste köpa en ny snöskyffel (vad heter dom egentligen?). Lilla grisen sov ute hela tiden och fortsätter nu inne. Så jag sitter med en kopp te och lunch. Härligt värre!

 

Gårdagen spenderades i stan från morgon till kväll. Vi hittade mycket på outleten och sedan var vi förbi mor & C innan vi åkte och hade en jättemysig kväll i goda vänners lag. Idag ska vi bara stanna i byn hela dagen, får middagsfrämmande en liten stund och resten av tiden ska vi bara... Tja, vad gör man egentligen. Hänger, umgås, leker, myser.. Tja, det som låter bäst!

 

Det är väl ungefär det.

 

Trevlig lördag från oss!