lång tisdag

Bara för att jag skrev ner att jag var trött här om dagen kom energin tillbaka igår. Ellen valde att vakna fem i morse vilket jag kanske inte tjoade och tjimmade över, men jag överlevde. Vi satte oss med täcke i soffan och kollade på teve. Hon satt kvar lugnt i knät och mös. Inte ofta hon har sån ro i kroppen att hon sitter still i knät, slappnar av och lutar huvudet mot mig, så det var värt att stiga upp bara för det.
Sen stod föreläsning på schemat och grisen sov enligt plan. BÄST!
 
Efter det var vi och fixade böcker till mig och nu har jag öppnat dem för första gången. Jämt inför en kurs känns allt så överväldigande och jag drabbas av en smärre känsla av panik - eller ett "hur ska jag fixa det här?!", som allt eftersom löses upp och jag börjar inse att det kanske ändå finns ett ljus i tunneln. Som tur är har jag aldrig behövt göra om ett prov, så någotning jag gör måste ju fungera. Men just nu befinner jag mig i den tidigare nämnda fasen. Längtar till den går över. När det gäller den första kursen (mirkobiologi)
 
Angående hälsa-kursen vi också läser har jag en annan, konstig, överlägsen känsla om att "jag kan typ redan det här..."! Hur dumt?! Visst, det handlar om lite grejer (bl.a. kasam, kval. forskningsbegrepp mm.) som jag har med mig från mina studier på SU, men det betyder definitivt inte att jag kan dem, och DEFINITIVT inte att jag kan det som just den här läraren eferfrågar. -Skärpning och ner på jorden tack, annars kommer det aldrig gå. -Okej, jag ska....
 
 
Sen så har jag bakat idag. En gång/kvartal ungefär kommer mina husmoderskänslor i mig och jag vill pyssla och baka och greja på hemma. Anledningen till att de ALLTID dör ut är att det jag gör blir sällan bra. Alltså, på riktigt jag är inte onödigt självkritisk. Jag följer aldrig recept, jag genar alltid, förbereder aldrig, och HATAR att städa undan. Ja, vad blir resultatet då? Inte särskilt bra.
Inte idag heller för den delen. Muffinsarna jag bakade blev brända i botten. Well hell, vad att göra.
 
Nu efter en halv romanskrivning här ska jag också påminna mig själv om att köpa nytt minneskort. För det vi har är det ngn vajsing på och detta innebär att jag inte kan ta bilder med kameran, bara mobilen. 
 
Därför laddar jag upp en gammal bild när Ellen var 2 månader och amningen inte hade hunnit förstöra mina lockar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0