adnamaj

Pratade med min kära mor tidigare idag. Hon frågade bla om jag var inne i den sk "boa-fasen". Det vill jag verkligen påstå att jag är. Trivs faktiskt med att vara hemma och småpyssla. Fixa med diverse saker, städa, söka rätt på bebissaker vi bara måste ha. Dricka te. Försöker ha en sak inplanerad varje dag för att motivera mig själv till att börja någonstans. Har jag ingen tid att passa alls under hela dagen blir det lätt att jag aldrig tar mig upp ur soffan, vilket i längden inte är något vidare. 

 

Innan jag blev ledig från både jobb och skola var jag lite nervös över hur jag skulle klara av att inte ha något att göra om dagarna. Jag har nämligen jobbat väldigt mycket under hela min studietid och alltid haft ett schema att passa och gå efter. Att sitta och göra ingenting kunde jag väl tycka var skönt i en kväll, men mer än så kändes lite slöseri med tid. Jag har aldrig tagit ut någon 5-veckors semester under somrarna, utan enda gången jag varit ledig en längre tid har varit under mina två längre resor jag gjort. Jag började jobba när jag var 15, 16 år och har fortsatt med det sen dess. Trivs väldigt bra med att arbeta också, det ger mig självförtroende och jag känner att jag får ut mer av dagarna på det sättet.

 

Förstå min förvånan nu när jag faktiskt tycker det är jätteskönt att vara ledig. Jag har kommit in i lunken nu. Att laga mat, baka, städa är faktiskt rätt kul. Det är ju det som till stor del sysselsätter mig om dagarna. Tvätta har jag fortfarande inte lärt mig tycka om och det lär jag inte göra heller. Snacka om nödvändigt ont. Så den biten har Alf fortfarande fått sköta, med vissa undantag (som idag).

 

Trots att vädret suger arsle är jag som ändå nöjd. Är fruktansvärt glad över att jag bor i ett land där det finns möjligheter för kvinnor att vara hemma en stund innan förlossningen, och för att inte tala om den generösa föräldrapenningen sen. 480 dagar (!!!!) får jag & Alf planera hur vi vill. Det är ju helt galet mycket och håller ända till barnet är åtta år. Det är ju helt fantastiskt.

Ojdå vilket långt inlägg det blev. Nu lunch!