adnamaj

Nu stiger Alf på planet. Oj vad jag längtar efter honom, det var så längsen han arbetade borta så jag har nästan glömt hur det kändes när han inte kommer hem på kvällarna. Men snart är jag inne i detta också, det vet jag ju. Så om drygt två timmar är han hemma. Förhoppningsvis sover jag då, men man vet ju aldrig.

 

Drömde mardrömmar inatt så blev glad när jag vaknade av att Ellen gnydde, då plockade jag snabbt upp henne, matade henne och la mig bredvid henne. Åh det är så mysigt, hur ska jag kunna börja sova utan bebis?!

 

Idag har vi hunnit med mycket, en vända på Barnens hus, lunch på stan, BVC där det gick hur bra som helst (löjligt stolt morsa) där de sa att hon var lika stark i huvudet som en sexmånaders bebis och hon ligger snäppet över kurvan. Så förbi Mari och sedan Elina där det satt en massa bebisar och damer. En liten promenad som fortsatte när vi kommit hem till H-mark. Ellen började skrika efter mat efter en stund, så stannade i busskuren för att mata lite. Det går väl ändå inga bussar i denna by, tänkte jag i mitt stilla sinne. Ha! TVÅ bussar inom loppet av fem minuter, vad är oddsen?!?! Det måste vara ungefär de enda bussarna som går på hela dagen och de ska naturligtvis stanna exkat när jag står och ammar. Eftersom de tror att jag ska stiga på måste jag också vända mig om och förklara att jag bara har en extremt hungrig bebis som inte klarar sig hela vägen hem. Det är typiskt min tur det.......

 

Så en full dag resulterade i en lugn kväll. Trollungen sover i vagnen själv igen och bara man är lite (mycket) snabb på att gunga och köra fram och tillbaka när hon börjar gny så går det faktiskt OK. Hur mysigt det än är att bära henne hela tiden så blir det också väldigt tungt och det är hemskt skönt med avlastning då & då.