adnamaj

Funderat lite kring det uttrycket. Jag själv kommer på mig själv med att säga det väldigt ofta. Sist nu när jag kom tillbaka från affären frågar jag Alf om hon varit snäll.

Men vadå snäll? Ifall hon gnäller/gråter är det ju av någon anledning. Det är ju inte som att hon är elak eller dum när hon försöker berätta att hon inte riktigt har det bra. Kanske hon är trött, hungrig, blöt eller bara vill ha lite kärlek. När folk frågar mig om hon är snäll brukar jag svara att så länge hon får som hon vill är hon snäll. Och det måste väl gälla alla bebisar? Eller kanske handlar det om hur högt dom skriker. En bebis som bara gnyr är snällare än någon som skriker lungorna ur sig?

 

Jag vet inte, jag håller fast vid att min bebis är snäll så länge hon får som hon vill. Hon kör med oss och vill ha 100 % uppmärksamhet och är så nyfiken att hon varken har tid med pussar och kramar (det skymmer hennes sikt) eller sova. Till och med när hon sover vill hon att vi ska underhålla henne. Hon ligger själv max en timma (rekord idag), sedan så vaknar hon och vill bli upptagen. 

 

Men det gör väl henne inte dum? Bara bestämd och vet vad hon vill ha och det tycker jag faktiskt bara är bra.